Det har nu gått över en vecka....Ovetandes om hur min nutida framtid skulle se ut! Allt från min drömplan och vision om ett grymt basketår med alla dessa matcher och tillställningar som jag inte ens vill gå in på såg jag framför mig. Saker som jag saknat så mycket då jag för 8 månader sedan just kom tillbaka från 13 månaders rehabilitering av mitt knä. Sen ringer min mobil i skolan och läkaren meddelar ett besked. Tyvärr inte det besked jag hoppats på. Tyvärr det besked jag fruktade mest av alla. Tyvärr ett besked som hugger i mitt hjärtat och gör mig alldeles tom och ledsen. Mitt korsband har gått av i mitt vänstra knä igen och jag fick idag även reda på att min menisk är skadad. Det är nu andra gången mitt korsband går av och jag är inte ensam om det men det är snarare väldigt ovanligt, i alla fall i Sverige. Vet egentligen inte vad jag ska säga, av den lilla rörelsen vilket är en mycket vanlig rörelse jag gjorde på träningen förstörs nu mina kommande 7-12 månader basketmässigt. Jag är fullt medveten om att det finns värre saker som kan inträffa i ens liv men basket är en sådan stor del av mitt liv vilket gör att det här just nu förstör så mycket. Det värsta av allt är att jag inte vet hur mitt knä kommer klara av det här, det hände en gång, nu händer den en andra gång och det finns ingenting som säger att det inte kommer kunna hända fler gånger. Jag vet inte hur jag ska kunna leva med detta men jag ska i alla fall göra allt just nu för att komma tillbaka för det finns ingen annan väg för jag vet att det är det här jag vill. Det är dock en enorm uppförbacke jag försöker jobba mot nu och vill tacka alla underbara där ute för allt stöd. Jag kommer klara det här och kommer komma tillbaka starkare och bättre, det är bara frågan om när det blir.