Operationen

Jag har precis haft en mysigt jul, ett roligt nyår och igår den 2 januari 08.30 opererade jag mitt knä i Trelleborg. Det var innan operationen sagt att jag skulle göra en korsbandsoperation på ungefär en timme med knäskålssenan  som åtgärd för korsbandet denna gången eftersom hamstringssenan togs förra gången när jag slet av korsbandet. Knäskålssenan är mer ovanligt att använda och gör mer ont efteråt men var den bästa senan att använda för att knäet skulle bli så stabilt som möjligt.

 

Mycket nerver och känslor innan operationen och sen tog narkosen tag i mig och jag vaknade upp flera timmar senare helt borta. Visste inte var jag var, hur länge jag varit där men med känslan i knäet kunde jag med enkelhet säga att operationen var gjord. Jag får sedan redan på att operationen tagit 3 timmar och att både min yttre och inre menisk också hade tvingats sys ihop. Vet inte hur länge jag sov och vet inte vad som hände, var helt nerdrogad men började vakna till liv runt 17 tiden då mina föräldrar kom. Planen var hela tiden att jag skulle åka hem samma dag som de hade sagt åt mig innan men det gick inte. Förutom smärtan i knäet som jag med smärtstillande försökte få ner var jag så yr att jag efter att ha samlat mig i tre timmar lyckades stå upp i 10 sekunder innan det svartnade framför ögonen på mig. Vet inte om ni har svimmat någon gång men tänk er den känslan precis innan fast värre och sen såg jag bokstavligt talat svart framför mig och det slog lock på öronen för mig som att jag var under vatten. Obeskrivligt otäck känsla och det gick helt enkelt inte att ta mig upp. Kände mig totalt hjälplös, kunde inte göra ett skit och allt jag gjorde gjorde bara ont.

 

Jag tillbringade därefter natten på sjukhuset där jag lyckades sova i intervaller kombinerat en skrikande tant och smärtstillande tabletter. Jag lyckdes imorse ta mig in i bilen och hem till mitt egna hem i Malmö och har lyckats stödja mig fram några steg på kryckorna. Jag vill inte ligga här och tycka synd om mig men detta är nog det värsta jag gjort. Jag vill bara försöka förmedla en känsla av hur sjukt snabbt livet bara kan svänga. Hade nyss en jättetrevlig nyårsafton med mina fina vänner och var "hel och frisk" och nu ligger jag invalid och kan inte göra någonting själv. Men jag vet att det kommer bli bättre och jag kommer klara det här, men kämpa fick helt plötsligt en ny betyelde och så fint som jag fick höra " Det största modet är tålamodet" är något jag får leva utifrån. Hoppas ni har det bra och ta hand om er! 

 

 

Paulina håll huvudet högt och jag hoppas att allt läker snabbt som tusan. Ta hand om dig! Tänker på dig / Elma

Vi båda spelar basket. Jag gjorde illa mitt knä för 3 år sen men ungefär vid samma tid som du opererade dig för första gången fick jag reda på att jag haft ett trasigt korsband i flera år. När jag några månader in i rehaben efter operationen fick du spela din första match. Du har typ varit den som jag vetat om som också skadat sig på samma sätt och följt din framgång med knät. Har blivit klar med rehaben för några månader sen och hörde då att du skadat dig igen, gjorde mig livrädd. Men om du klarat den en gång, blivit starkare utav det så kan du klara det här hur lätt som helst. Tänk bara på hur jävla stark du kommer va när allt är över? Du har sjukt många som tror på dig och kan hjälpa! Kör hårt tjejen!

hur påverkar det rehabtiden då? meniskskadan alltså

Lycka till! och håll ut, de är det värt, de vet du

Vilken tjej du är! Duktigt av dej att berätta om din op. Bra för dig att skriva av dig...Inte så mkt annat du kan göra nu än ligga där och internätta/kolla TV/film. Tur du har dina goa päron som passar upp...låt de skämma bort dej!
Det känns nog tungt nu för dej och länge tills du är framme vid "målet" igen, men tiden är din "vän" på så vis att den går och ibland rusar den iväg, faktiskt.
Du har så många talanger som gör dej så extra speciell så jag tvivlar inte ett dugg på att du blir ännu starkare när du är på planen igen!
Tills dess har du många andra saker du kan ta itu med. Och till våren tar du studenten med allt det kuliga det inne bär!
Många varma kramar och omtankar från en av dina största fans!Är så stolt över att vara din moster!

Paulina tänk på att det nu bara kan bli bättre. Många vill se dig igen på basketplanen så kämpa på. En vacker dag är du i USA och spelar. Snälla tänk på det när det är som jobbigast. Och en annan bra sak är att du kommer vara med i landslaget när du är klar och har kämpat, stort lycka till nu !!