Nära döden upplevelse
O.M.G var första tanken som kom upp i huvudet efter denna händelse.
Detta slår alla virvelvindar, bergodalbanor eller andra karuseller detta var det läskigaste jag varit med om.
Jag hoppade av min skolbuss precis som vanligt och bussen körde förbi. Jag brukar alltid vänta tills bussen är helt borta så att jag ser åt båda hållen att det inte kommer några bilar men det gjorde jag inte idag. Jag måste nämligen gå över en ca 4 m bred gata.
Så när bussen precis släppt av mig så kommer det en bild bakom bussen och stannar in för att släppa över mig på gatan. Han stannar bilen helt och vinkar att jag kan gå. Schysst tänkte jag och tackvinkade tillbaka. Precis i det ögonblicket när jag vänder på huvudet hör jag värsta bromsljudet och en vit bil i hög fart kommer rakt mot mig. Man riktigt hörde hur den tvärbromsade och bilen var inte mer än ca 30-40cm ifrån mig. Jag blev så rädd att jag skulle ha kunnat kissa på mig. Den tvärbromsade bilen körde förbi igen och jag gick över gatan ( INGA bilar i sikte ). Och den stackars gubben som hade varit snäll och stannat för mig vevade ner rutan och sa.
- Herregud vad rädd jag blev, förlåt jag vill bara att du skulle komma säkert över vägen. Jag såg fel.
Klart han inte kunde hjälpa det men det är helt sjukt vad jag blev rädd.
När jag gick där och såg den vita bilen komma mot mig ( asså detta handlar om kanske 2-3 sekunder ) hann jag tänka, tänk om jag bli påkörd nu.
Är det verkligen det man tänker? Maybe. Mer kanske SPRING!
Men problemet var att jag liksom stod mitt ivägen så jag visste inte om jag vågade springa bakåt igen fall där då skulle kommit en bil. Framåt blev det inte heller eftersom jag automatiskt tvärstannade likså bilen när den kom. Men bakåt blev det och SEN gick jag över vägen.
Jag överlevde i alla fall. Men fy vad hemskt det var.
Har du varit med om något liknande?
Detta slår alla virvelvindar, bergodalbanor eller andra karuseller detta var det läskigaste jag varit med om.
Jag hoppade av min skolbuss precis som vanligt och bussen körde förbi. Jag brukar alltid vänta tills bussen är helt borta så att jag ser åt båda hållen att det inte kommer några bilar men det gjorde jag inte idag. Jag måste nämligen gå över en ca 4 m bred gata.
Så när bussen precis släppt av mig så kommer det en bild bakom bussen och stannar in för att släppa över mig på gatan. Han stannar bilen helt och vinkar att jag kan gå. Schysst tänkte jag och tackvinkade tillbaka. Precis i det ögonblicket när jag vänder på huvudet hör jag värsta bromsljudet och en vit bil i hög fart kommer rakt mot mig. Man riktigt hörde hur den tvärbromsade och bilen var inte mer än ca 30-40cm ifrån mig. Jag blev så rädd att jag skulle ha kunnat kissa på mig. Den tvärbromsade bilen körde förbi igen och jag gick över gatan ( INGA bilar i sikte ). Och den stackars gubben som hade varit snäll och stannat för mig vevade ner rutan och sa.
- Herregud vad rädd jag blev, förlåt jag vill bara att du skulle komma säkert över vägen. Jag såg fel.
Klart han inte kunde hjälpa det men det är helt sjukt vad jag blev rädd.
När jag gick där och såg den vita bilen komma mot mig ( asså detta handlar om kanske 2-3 sekunder ) hann jag tänka, tänk om jag bli påkörd nu.
Är det verkligen det man tänker? Maybe. Mer kanske SPRING!
Men problemet var att jag liksom stod mitt ivägen så jag visste inte om jag vågade springa bakåt igen fall där då skulle kommit en bil. Framåt blev det inte heller eftersom jag automatiskt tvärstannade likså bilen när den kom. Men bakåt blev det och SEN gick jag över vägen.
Jag överlevde i alla fall. Men fy vad hemskt det var.
Har du varit med om något liknande?
Kommentarer
Postat av: Louise
jag blev ju påkörd med cykel en gång.
Postat av: Maggan
Åh, herre gud!
Vilken upplevelse....tack gode gud att du klarade dig!
Man kan aldrig vara nog så försiktig för det finns alltid blådårar som inte har nån hjärna.
Den där föraren i vita bilen verkade inte ha några ögon heller eller ens ett hjärta...för då hade han stannat och frågat hur det gick för dig.........'
stackars , stackars dig vilken chock det blev........hoppas du kunnat lugna ner dig och att dina päron är hemma så du kan prata av dig med dem! Det är nog viktigt att du gör det, för det är ju en traumatiskt upplevesle du varit med om!
Lite bra är det ju också att du skrivit av dig här på bloggen!
Kramis och omtankar från oss!
Trackback