Hej kära läsare! 

 

Sitter på bussen påväg till Stockholm nu för att möta Järfalla. Sist vann vi ganska stort men de har nu köpt in några riktigt bra spelare så det kan se helt annorlunda ut idag. Vi ska gå in fokuserat och köra som vanligt och jag får peppa från sidan.

 

Uppskattar att ni har börjat kommentera lite mer här på bloggen, fortsätt med de! De gör mig ännu sugnare på att uppdatera också. FIck bl.a. en kommentar angeånde hur jag orkar rehabilitera igen i ett år och vad det är som driver mig. Om jag ska vara ärlig så orkar jag egentligen inte, det går nog inte med ord beskriva hur lite jag vill rehabilitera just nu. MEN däremot så är jag helt säker på att jag VILL komma tillbaka starkare och bättre och lira ordentligt igen och då vet jag att detta är något som måste göras. Jag har hela tiden sett basketen som min framtid och något som jag kommer syssla med många många år till och att låta en knäskada på ett år låta mina planer för de kommande åren förstöras finns inte på kartan för mig. Min drivkraft ligger alltså i vad som väntar mig, jag vet att det fortfarande finns saker i framtiden inom basketen som jag så gärna vill uppnå som gör att jag just nu bara får bita.ihop. Men jag är en väldigt målmedveten tjej så under tiden jag rehabar nu måste jag även ha vissa mål. Dels under min rehab även fast jag egentligen inte kan påverka den så mycket mer än att göra allt det jag ska göra. Men andra mål som att verkligen bygga upp min kropp...Förra gången jag skadade mig fick jag en mycket bättre grundstyrka men denna gången vill jag verkligen avancera och bli stark på riktigt. Jag kommer även ha andra mål utanför basketen som jag kanske inte annars skulle uppfyllt om jag skulle lirat som att t.ex. ta körkort som också hjälper mig att hålla drivkraften igång. Och det viktigaste av allt är att vi är fortfarande ett lag och jag har så underbara människor vid mig som gör att vi står på varandras sida oavsett vad som händer.